Rymning
Vi hade planerade träffar med Sallys små jack russels Tiffany & Bella i hundrastgården och ibland av en dalmatin ute i dalby.
Där försvann min svarta fläck en gång och jag skrek halsen hes. Deras hundar var ju vita men min var svart, jag kunde inte se han någonstans. Han hade sprungit efter kaniner som han älskade. Och jag blev sjuk av oro. Efter 20 minuter dök han upp och jag var så arg så arg.
Nästan varje söndag var vi Limhamns fältet. Ett fält där alla hundar kan springa lösa. Ligger precis vid stranden som Tyson - larbadoren själv älskar. Man fick aldrig upp honom ur vattnet hur mycket man än lockade med godis.
Och det spelade ingen roll om det var sommar eller vinter.
En dag var jag där med mina kompisar och då hände det igen. Eller rättare sagt var detta första gången. Han försvann. Och detta var en helt vanlig vardag så där var fullt av dagis barn som promenerade så det var väldigt svårt att hitta honom. Vi var 2 tjejer och 2 killar och vi skrek & skrek & ropade TYSON, men ingen lyssnade.
Jag ringde pappa och grät och sa att jag blivit av med honom. Pappa kom, men innan han kom så hade vi hittat honom. Han var vid strand kanten och lekte med en annan hund. Det bästa i detta var attnär jag såg honom från flera, flera meters avstånd visste jag att det var, trots att där fanns tusen andra svarta labradorer. Men jag visste att det var han, att det var min, bara min Tyson.
Det tog oss över en timme att hitta honom, usch som jag grät!
Tyson du var farlig - men du kom alltid tillbaka, det betyder en sak - vi var tillsammans - du & jag vi var ett!
Allergi?
Mina år med Tyson blev få men ändå kändes det som om han varit med mig hela livet.
Där hemma med familjen var han ju såklart en familje hund. Men så åkte mamma, morbror och lillebror till huset vi hade i Spanien. Och jag som 16/17 åring tyckte det var as coolt att stanna hemma och bo alldeles själv. Så de två veckorna tog jag hand om den svarta fläcken helt ensam och det var då vi kom så nära.
Efter att familjen kommit hem igen så märkte jag av att jag var mer fäst vid Tyson och han var mer fäst vid mig.
Vi flyttade till en annan lägenhet som Tyson älskade. En STOR 4:a på 128 kvm. Han hade hur mycket utrymme som helst.
Jag var en party prisse på den tiden men tog ofta ut honom en sväng mitt i nätterna när jag kom hem.
Och sov i min säng gjorde han alltid =)
Min allergi var ju borta därför fick vi honom men så en dag på ett rutin besök hos läkaren gjorde dom tester. det visade sig att jag var allergisk igen. Mamma bestämde sig då att omplacera Tyson men med mitt skorpion humör blandat med tonårstrots skrek jag och galde. ALDRIG någonsin skulle jag & Tyson vara ifrån varandra. Jag menade på att allergin har jag ju aldrig märkt av, jag sover ju med honom och han finns där 24/7 - HUR kunde det visa sig positivt på testerna?
En dag när jag kom hem så var inte Tyson hemma. Då hade pappa tagit honom hem till sig för att hans grannar ville köpa honom.
Det blev ett helvete där hemma, och jag kunde knappt sova den natten så arg jag var & så mycket jag grät. Glömmer det aldrig.
Dagen efter gick jag inte till skolan.
Jag gick istället raka vägen hem till pappa medans han var på jobbet och tog Tyson och gick där ifrån. Minns att vi gick i flera timmar för jag ville komma fram till vart jag kunde bo med honom, så ingen skulle ta honom ifrån mig.
Till slut fick jag bo hos en kompis som hade egen lägenhet med hennes kille. Där bodde vi ett par dagar och sedan blev det hem till min farbror.
INGEN skulle ta min älskade Tyson ifrån mig.
Vi var Ett!
Till slut blev mamma & jag vänner igen och hon lovade att Tyson skulle få stanna kvar, OM jag tog hand om honom helt & hållet, fast problemet låg ju igentligen i allergin, men jag fick ju aldrig symptom.
Tiden gick och jag blev 18. Några månader sedan, året jag skulle bli 19 fick jag min alldeles egna lägenhet. Där flyttade vi in.
Jag & Tyson!
Tysons hemkomst
Jag hade gått ut högstadiet och spenderat en härlig sommar i Stockholm med familjen.
Hösten kom och jag började gymnasiet. Önskan hade varit länge att få ha en hund. Både jag & lillebror önskade oss en hund.
Jag minns att jag alltid ville hålla i kopplet på Tiffany, Sallys hund (V.I.F) när vi gick våra promenader på Kirseberg.
När jag var 12 år så överraskade pappa oss med en hund. En Schabrador vid namn Nike. Mamma tyckte inte om det då de var skilda och pappas mening var ju att Nike skulle bo med mig, lillebror & mamma. Dessutom hade mina allergi tester visat positivt på pälsdjur.
Mycket ledsna blev vi.
När jag var änu yngre hade min moster en amerikansk cocker spaniel vid namn Baby. Jag gick ut med henne så fort jag fick tillfälle. Hon var en kopia av Lady ur Disney klassikern lady & Lufsen. I alla år var min största önskan att få ha en Amerikansk Cocker Spaniel fast namnet skulle då bli Lady.
Hösten 1999 började min mamma & min morbror som bodde hos oss att prata om att skaffa en hund eller en katt. Vi barn var ivriga om en hund, men mamma sa alltid "vi får se".
En dag var dom och kollade på en hund, vi fick inte följa med. Och inte heller vovven. Vi blev besvikna och tänkte inte mer på det.
Tills en oktober dag då vi visste att dom skulle kolla på en valp igen. Men det kändes inte verkligt, fastän jag sa det till mina kompisar. Minns att vi hängde på kirsebers torget som vi alltid gjorde om kvällarna. Jag kom hem och möter en väldigt besviken och butter lillebror i hallen.
Han sa "Det blev en katt" med en sur min.
Jag blev också besviken men går in i vardagsrummet för att titta på den lilla kisen.
Där, DÄR låg han. På mammas vita skinn soffa låg en liten svart fläck - jag glömmer aldrig denna stund. Han låg och sov, andades så tungt (jag får tårar nu).
Min lilla Tyson.
En svart jakt labrador, alltså en HUND, inte en katt!!!
När han vaknat lekte vi alla i familjen med honom i hallen. Minns att vi filmade men den filmen är puts gone.
Vi bodde i Etagé lägenhet så jag & min lillebror hade våra sovrum på ovanvåningen. När vi skulle lägga oss hörde man hur det lilla livet pep. Jag gick vid trappan och frågade mamma varför han piper, hjärtat blödde ju när man hörde det. Han saknar sin familj sa mamma. Då bestämde jag mig att en dag ska han få träffa sin familj igen. Men tyvärr blev det aldrig så.
Min älskade Tyson - du var och är fortfarande min själsfrände.
Dag 2
Vaknade av att mamma smög in på mitt tonårsrum med den lilla svarta fläcken slickandes i ansiktet på mig. Hur lycklig blev man inte då?!
För första gången på länge tyckte jag det var roligt att gå till skolan, att kunna berätta för alla om vår nya familjemedlem.
När jag kom hem tog jag ut honom på en lång runda. FÖR lång för att vara en 8 veckors valp, men hur mycket visste man då. Dessutom var det ju mest för att visa upp honom för alla vännerna i området. Jag tog hinom till mormor, till torget och till fritidsgården.
Det var ju höst och jag minns hur han jagade löven.
Alla tyckte ju att han var sååå söt!
HELT svart, inte en endaste fläck. Min alldeles egna lilla Tyson.
Min bror kom hem och han ville ju också visa upp honom för sina kompisar men Tyson vägrade. Han bara stod utanför porten och ville inte alls följa med. Min bror bad om hjälp av mig, men lilla fläcken var ju alldeles trött efter min galna runda & alla nya intryck.
Mer vet man idag =)
Detta var min historia om tysons hemkomst!
Tyson, du var mitt allt, jag älskade dig så högt och gör det fortfarande. Ingen är som du, ingen kan någonsin ersätta dig. Du är DU och det var därför du var så älskvärd.
Det var Du & jag mot världen, alltid! Så många gånger jag var ledsen var du där, min tröstande hand.
Du blev bara 7 år, ingen ålder alls. Men du lever för alltid i mitt hjärta!
Och snart, SNART är du med mig överallt (tatoo).
Till min ängel - från din matte!
Välkommen till min nya blogg!
Idén är inte att ge upp min andra blogg utan denna ska handla om hundar. Så ni som inte är intresserade kan genast trycka på krysset längst upp till höger.
Namnet Tayzitted dök precis upp. Har använt Tayzit mycket tidigare som är förkortningar på mina förra hundars namn. TYSon och ZITa.
TED kom jag på nyss då min blivande vovve OM det blir en mörk vovve ska få namnet Teddy, som en liten gosig nalle björn.
Därav namnet Tyzitted!
Tycker dock det är väldans tråkigt att inte kunna göra snygg design, men det kommer kanske med tiden, om man har tid och ork och framför allt intresse att lära sig.
Så ni som hittat hit och tycker det ska bli roligt att följa min hund blogg får gärna lämna små tass avtryck efter er.
Voof Voof!
