tayzitted

Året var 1999.
Jag hade gått ut högstadiet och spenderat en härlig sommar i Stockholm med familjen.
Hösten kom och jag började gymnasiet. Önskan hade varit länge att få ha en hund. Både jag & lillebror önskade oss en hund.
Jag minns att jag alltid ville hålla i kopplet på Tiffany, Sallys hund (V.I.F) när vi gick våra promenader på Kirseberg.
När jag var 12 år så överraskade pappa oss med en hund. En Schabrador vid namn Nike. Mamma tyckte inte om det då de var skilda och pappas mening var ju att Nike skulle bo med mig, lillebror & mamma. Dessutom hade mina allergi tester visat positivt på pälsdjur.
Mycket ledsna blev vi.

När jag var änu yngre hade min moster en amerikansk cocker spaniel vid namn Baby. Jag gick ut med henne så fort jag fick tillfälle. Hon var en kopia av Lady ur Disney klassikern lady & Lufsen. I alla år var min största önskan att få ha en Amerikansk Cocker Spaniel fast namnet skulle då bli Lady.

Hösten 1999 började min mamma & min morbror som bodde hos oss att prata om att skaffa en hund eller en katt. Vi barn var ivriga om en hund, men mamma sa alltid "vi får se".

En dag var dom och kollade på en hund, vi fick inte följa med. Och inte heller vovven. Vi blev besvikna och tänkte inte mer på det.

Tills en oktober dag då vi visste att dom skulle kolla på en valp igen. Men det kändes inte verkligt, fastän jag sa det till mina kompisar. Minns att vi hängde på kirsebers torget som vi alltid gjorde om kvällarna. Jag kom hem och möter en väldigt besviken och butter lillebror i hallen.
Han sa "Det blev en katt" med en sur min.
Jag blev också besviken men går in i vardagsrummet för att titta på den lilla kisen.
Där, DÄR låg han. På mammas vita skinn soffa låg en liten svart fläck - jag glömmer aldrig denna stund. Han låg och sov, andades så tungt (jag får tårar nu).
Min lilla Tyson.
En svart jakt labrador, alltså en HUND, inte en katt!!!

När han vaknat lekte vi alla i familjen med honom i hallen. Minns att vi filmade men den filmen är puts gone.
Vi bodde i Etagé lägenhet så jag & min lillebror hade våra sovrum på ovanvåningen. När vi skulle lägga oss hörde man hur det lilla livet pep. Jag gick vid trappan och frågade mamma varför han piper, hjärtat blödde ju när man hörde det. Han saknar sin familj sa mamma. Då bestämde jag mig att en dag ska han få träffa sin familj igen. Men tyvärr blev det aldrig så.
Min älskade Tyson - du var och är fortfarande min själsfrände.

Dag 2

Vaknade av att mamma smög in på mitt tonårsrum med den lilla svarta fläcken slickandes i ansiktet på mig. Hur lycklig blev man inte då?!
För första gången på länge tyckte jag det var roligt att gå till skolan, att kunna berätta för alla om vår nya familjemedlem.
När jag kom hem tog jag ut honom på en lång runda. FÖR lång för att vara en 8 veckors valp, men hur mycket visste man då. Dessutom var det ju mest för att visa upp honom för alla vännerna i området. Jag tog hinom till mormor, till torget och till fritidsgården.
Det var ju höst och jag minns hur han jagade löven.
Alla tyckte ju att han var sååå söt!
HELT svart, inte en endaste fläck. Min alldeles egna lilla Tyson.
Min bror kom hem och han ville ju också visa upp honom för sina kompisar men Tyson vägrade. Han bara stod utanför porten och ville inte alls följa med. Min bror bad om hjälp av mig, men lilla fläcken var ju alldeles trött efter min galna runda & alla nya intryck.
Mer vet man idag =)

Detta var min historia om tysons hemkomst!

Tyson, du var mitt allt, jag älskade dig så högt och gör det fortfarande. Ingen är som du, ingen kan någonsin ersätta dig. Du är DU och det var därför du var så älskvärd.
Det var Du & jag mot världen, alltid! Så många gånger jag var ledsen var du där, min tröstande hand.
Du blev bara 7 år, ingen ålder alls. Men du lever för alltid i mitt hjärta!
Och snart, SNART är du med mig överallt (tatoo).

Till min ängel - från din matte!