Allergi?

Mina år med Tyson blev få men ändå kändes det som om han varit med mig hela livet.
Där hemma med familjen var han ju såklart en familje hund. Men så åkte mamma, morbror och lillebror till huset vi hade i Spanien. Och jag som 16/17 åring tyckte det var as coolt att stanna hemma och bo alldeles själv. Så de två veckorna tog jag hand om den svarta fläcken helt ensam och det var då vi kom så nära.

Efter att familjen kommit hem igen så märkte jag av att jag var mer fäst vid Tyson och han var mer fäst vid mig.
Vi flyttade till en annan lägenhet som Tyson älskade. En STOR 4:a på 128 kvm. Han hade hur mycket utrymme som helst.
Jag var en party prisse på den tiden men tog ofta ut honom en sväng mitt i nätterna när jag kom hem.
Och sov i min säng gjorde han alltid =)
Min allergi var ju borta därför fick vi honom men så en dag på ett rutin besök hos läkaren gjorde dom tester. det visade sig att jag var allergisk igen. Mamma bestämde sig då att omplacera Tyson men med mitt skorpion humör blandat med tonårstrots skrek jag och galde. ALDRIG någonsin skulle jag & Tyson vara ifrån varandra. Jag menade på att allergin har jag ju aldrig märkt av, jag sover ju med honom och han finns där 24/7 - HUR kunde det visa sig positivt på testerna?

En dag när jag kom hem så var inte Tyson hemma. Då hade pappa tagit honom hem till sig för att hans grannar ville köpa honom.
Det blev ett helvete där hemma, och jag kunde knappt sova den natten så arg jag var & så mycket jag grät. Glömmer det aldrig.
Dagen efter gick jag inte till skolan.
Jag gick istället raka vägen hem till pappa medans han var på jobbet och tog Tyson och gick där ifrån. Minns att vi gick i flera timmar för jag ville komma fram till vart jag kunde bo med honom, så ingen skulle ta honom ifrån mig.
Till slut fick jag bo hos en kompis som hade egen lägenhet med hennes kille. Där bodde vi ett par dagar och sedan blev det hem till min farbror.
INGEN skulle ta min älskade Tyson ifrån mig.
Vi var Ett!

Till slut blev mamma & jag vänner igen och hon lovade att Tyson skulle få stanna kvar, OM jag tog hand om honom helt & hållet, fast problemet låg ju igentligen i allergin, men jag fick ju aldrig symptom.

Tiden gick och jag blev 18. Några månader sedan, året jag skulle bli 19 fick jag min alldeles egna lägenhet. Där flyttade vi in.
Jag & Tyson!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0