Rymning
Mina dagar under tiden i min första lägenhet bestod av att ta ut Tyson på morgonen och direkt när jag kom hem från skolan. Jag älskade det! Självklart har vi alla våra trötta dagar. Men det blir en rutin!
Vi hade planerade träffar med Sallys små jack russels Tiffany & Bella i hundrastgården och ibland av en dalmatin ute i dalby.
Där försvann min svarta fläck en gång och jag skrek halsen hes. Deras hundar var ju vita men min var svart, jag kunde inte se han någonstans. Han hade sprungit efter kaniner som han älskade. Och jag blev sjuk av oro. Efter 20 minuter dök han upp och jag var så arg så arg.
Nästan varje söndag var vi Limhamns fältet. Ett fält där alla hundar kan springa lösa. Ligger precis vid stranden som Tyson - larbadoren själv älskar. Man fick aldrig upp honom ur vattnet hur mycket man än lockade med godis.
Och det spelade ingen roll om det var sommar eller vinter.
En dag var jag där med mina kompisar och då hände det igen. Eller rättare sagt var detta första gången. Han försvann. Och detta var en helt vanlig vardag så där var fullt av dagis barn som promenerade så det var väldigt svårt att hitta honom. Vi var 2 tjejer och 2 killar och vi skrek & skrek & ropade TYSON, men ingen lyssnade.
Jag ringde pappa och grät och sa att jag blivit av med honom. Pappa kom, men innan han kom så hade vi hittat honom. Han var vid strand kanten och lekte med en annan hund. Det bästa i detta var attnär jag såg honom från flera, flera meters avstånd visste jag att det var, trots att där fanns tusen andra svarta labradorer. Men jag visste att det var han, att det var min, bara min Tyson.
Det tog oss över en timme att hitta honom, usch som jag grät!
Tyson du var farlig - men du kom alltid tillbaka, det betyder en sak - vi var tillsammans - du & jag vi var ett!
Vi hade planerade träffar med Sallys små jack russels Tiffany & Bella i hundrastgården och ibland av en dalmatin ute i dalby.
Där försvann min svarta fläck en gång och jag skrek halsen hes. Deras hundar var ju vita men min var svart, jag kunde inte se han någonstans. Han hade sprungit efter kaniner som han älskade. Och jag blev sjuk av oro. Efter 20 minuter dök han upp och jag var så arg så arg.
Nästan varje söndag var vi Limhamns fältet. Ett fält där alla hundar kan springa lösa. Ligger precis vid stranden som Tyson - larbadoren själv älskar. Man fick aldrig upp honom ur vattnet hur mycket man än lockade med godis.
Och det spelade ingen roll om det var sommar eller vinter.
En dag var jag där med mina kompisar och då hände det igen. Eller rättare sagt var detta första gången. Han försvann. Och detta var en helt vanlig vardag så där var fullt av dagis barn som promenerade så det var väldigt svårt att hitta honom. Vi var 2 tjejer och 2 killar och vi skrek & skrek & ropade TYSON, men ingen lyssnade.
Jag ringde pappa och grät och sa att jag blivit av med honom. Pappa kom, men innan han kom så hade vi hittat honom. Han var vid strand kanten och lekte med en annan hund. Det bästa i detta var attnär jag såg honom från flera, flera meters avstånd visste jag att det var, trots att där fanns tusen andra svarta labradorer. Men jag visste att det var han, att det var min, bara min Tyson.
Det tog oss över en timme att hitta honom, usch som jag grät!
Tyson du var farlig - men du kom alltid tillbaka, det betyder en sak - vi var tillsammans - du & jag vi var ett!
Kommentarer
Trackback
